Klockan 19.06, denna dag, för ett år sedan skrev jag mitt allra första inlägg här i bloggen. I det inlägget skrev jag att jag hade beställt hem mineralsmink från TiKEi. Då gick jag fortfarande i 9:an och hade gjort mitt gymnasieval, vilket var till Stylist-program, i Ystad, Malmö och Tomelilla. Jag var väldigt inspirerad av smink och skönhet redan då. 
   Nu hade jag först tänkt skriva om mig, och sen om min blogg.  Förbered dig på en lång lässtund!

---

Om mig!
Redan när jag var liten ville jag gärna ha nagellack. Jag tyckte att det var så himla fint. När jag gick på dagis och i förskolan sprang jag runt som en liten fjönt med nagellack. Mina föräldrar och fröknar försökte få mig på andra tankar och sluta med att ha nagellack.
   Jag lekte med dockor, gjorde dem fina i håret och tog på dem fina kläder. Det var det jag tyckte var kul. Och enligt vuxna så gick det inte för sig att killar skulle leka med tjej saker.
   Allt detta gick såklart inte smärtfritt direkt. Jag sprang ofta runt efter tjejer och försökte pussa dem, för att jag gillade dem så mycket. Jag började bli kallad för tjejtjusare. Då såg jag inget negativt med det. Jag minns också att jag fick prata med en kurator. Det var mina föräldrar som hade förfrågat lärare om det. Varken mamma eller pappa pratade med mig om det. Och det förstår jag inte varför. För det är väl det första man gör innan man tar kontakt med kurator.
   Runt ettan till fyran var allt ganska lugnt och folk accepterade mig som den jag var. Utom en lärare. Hon (vars namn jag inte tänker nämna) var på mig hela tiden med att ta fram aceton och ta bort mitt nagellack, klippte mina naglar så fort de började bli lite långa. Hon bestämde hur jag skulle vara.
   I femman blev jag någon gång kallad "tjejen" för att jag hade långt, färgat och plattat hår. Har för mig att jag fick prata med någon om det också. Men inte mina föräldrar. De brydde sig inte. I sexan bytte jag och sju andra från min klass till en annan skola pga att vår klass skulle splittras. Istället blev vi 8 tillsammans, fast på en annan skola. Jag hade på mig ganska så vågade kläder. (Inte negativt) men moderna kläder då. Då tycker jag själv att jag inte hade några problem direkt. (Det västa av allt är nog att Du (mamma) sitter och läser detta utan några skuldkänslor. Bara läs och förstå vilka hemska minnen jag har från min barndom! Du har aldrig gett mig något stöd i vad jag har gjort. Jag har fått klara mig själv. Jag har aldrig kännt mig älskad av dig. Eller av pappa. Du kommer inte kommentera detta inlägget eller säga något till mig om det. För du klarar inte av det. Du tycker att det är för mycket, men vad är det inte för mig då!?
   I sjuan gick allt som smort. Jag var den jag var och blev accepterad. Kan nog säga att jag var ganska "killig" då om man jämför med hur jag varit som väldigt liten. I åttan började mitt intresse för skönhet börja igen. Vi var i en filmstudio, då det fanns en massa billigt smink framme. Jag tog foundation i ansiktet innan jag och vi skulle bli filmade. Det var första gången jag använde foundation. Jag märkte att folk på skolan snackade skit om mig, bakom min rygg efter att jag hade använt foundation. För gud vad hemskt att en kille testade det! Helt otroligt.
   Trots det var jag stolt över den jag var, både i åttan och nian. Dock kände jag min lite nedtryckt. Jag sket i vad andra tyckte, var den jag var. Jag fick fler och fler vänner. Jag lärde mig se vem jag skulle spara och vem jag kunde putta åt sidan. Jag glömmer aldrig den dagen jag slutade nian!! På avslutningsdagen hade vi maskerad då jag var Lady Gaga! Jag hade förberett min outfit i flera veckor innan, jag sminkade mig som tusan och vann maskeradtävlingen. Just det gav mig väldigt mycket självförtroende. jag var mig själv och kom riktigt långt!!
   När jag började gymnasiet var jag väldigt exited. Förlåt, men jag vet inte vad det heter på svenska. Även om jag var exited så var jag så fruktansvärt nervös. Jag har aldrig, och då menar jag verkligen aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Efter några veckor var jag verkligen mig själv. Nästan lite för mycket. Jag trivdes väldigt bra i min klass. Väldigt bra på min skola.
   Numera accepterar folk mig som den jag är. Jag är inte så rädd för att visa mig, den jag är. Jag trivs som den jag är. Jag har haft många svackor sen jag började gymnasiet. Och jag kommer säkert ha fler.

Om min blogg!
Jag hade inte den minsta lilla aning vad min blogg skulle leda till när jag startade den. Men se var jag är nu! Jag har en fin blogg med ca 70 läsare totalt. Jag skriver det jag känner för. Jag lär mig mycket bara genom att göra inlägg. Min blogg är en hobby. När jag gör mina speciella inlägg där jag delar ut min kunskap, lär jag mig mycket. Det ligger väldigt mycket tid och energi bakom min blogg. Min blogg har blivit en del av mitt liv, en del av den jag är! Jag: André Oskar Sebastian Olsson är ViceOlsson.
   Min blogg har hjälpt mig mycket. Jag vet att det låter väldigt konstigt, men min blogg hjälper mig genom en del av mina svackor. Bloggen är också ett sätt för mig att förmedla mina känslor. När jag är glad, syns det. Och om jag är arg, så syns det.  Detta är min blogg, och i den är det jag som är Gud. My blogg, my rules!

---

Det blev väldigt mycket skrivande för mig, och mycket läsande för er. I det jag har skrivit, ligger mycket känslor. Min blogg betyder mycket för mig. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan den. Men nu ska jag se på Tv en stund.

Ha det bäst!